Vet ni vad jag tycker är underligt? Att jag blir en intressantare människa när jag är ledsen. Det är sant. Folk dras mer till mig när jag är ledsen. Folk jag vill vara med alltså. De andra gör som de vill, men de andra drar sig till mig när jag är glad. Jag är glad för att dom finns också. Deras närvaro gör mig glad. Men inte lycklig. Glad.
Problemet ligger just i att jag är lycklig endast när jag är med om jag vill vara med. Och de drar sig mer till mig när jag är ledsen. För att när man är ledsen behöver man uppmärksamhet, och det får man. Jag får det i alla fall. Detta gör mig varken lycklig eller glad. Det gör mig snäll. Snäll och omtänksam. Att sitta i denna situationen alltså. Jag förstår om du inte hänger med. Du ensamma läsare som jag antar komma sitta och läsa detta först av alla. Du gör mig glad, för att du är där när jag skriver ett sådant här... sådant här... brev. Ja brev kanske man borde kalla det. Fast egentligen så är du inte här när jag skriver det. Borde jag vara glad nu eller senare?
Jag borde tänka mindre. Det brukar jag säga till mig själv, och mina kära vänner ibland. Vad jag menar med hela det här schabraket är att jag sitter i en inte konflikt. Och vad jag menar med att jag tänker för mycket är att jag borde ändra mig själv så att jag kan få båda sakerna. Eller kan man det? Det kan man fråga sig. Egentligen. Egentligen så borde frågan vara om den glad-het man får av att vara med folk man inte uppskattar är värt nått emot att vara lycklig. För jag vet att de andras' uppmärksamhet inte är äkta. Den är lika falska som deras svikande léenden som de kastar ur sig ibland. När de säger att man kan lite på dom, men sen kastar dom en blick och ett skratt efter en. En blick och ett skratt som får en att vilja slita dom i stycken och lämna dom på närmsta spårvagn till Kortedala.
Om jag anstränger mig kan jag nog få ihop det här, nej. Jag kan få ihop det här. Jag behöver bara vara mer ytlig. Folk uppskattar ytliga människor. Folk tycker inte om att veta för mycket om en. Det kan vara jobbigt. Kan. KAN. Jag hatar det ordet och var det står för - att kunna. Att kunna vet vad som händer i framtiden. Att kunna nånting. Att säga att man kan nånting är som att säga att man är homofob. Så jävla idiotiskt. Så jävla tragiskt.
Magiskt men Tragiskt. Lyssna på den.
--------- Kattpojken
Jag vet inte om jag kommer kunna hålla uppe denna standarden av inlägg, men jag ska försöka. Jag har mycket att få ur mig innan jag vill kalla mig en idiot.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
... eeeeeller så kan man ju bli glad när man märker att man faktiskt fått en kommentar till sitt inlägg - det kan också ses som positivt! :D
SvaraRaderaVäldigt intressanta tankar du har - jag tycker inte att du borde tänka mindre. Tänka är bra. "Tänk efter före" är ett ganska bra motto om jag får säga det själv.
Det viktiga är nog bara att kunna skilja på tankar och verklighet. Bara för att du tänker på en sak eller ett visst sätt så behöver det inte vara sant. Det KAN vara sant, men det är inte säkert att det är det.
Tänk mycket, tänk ofta, tänk på allt. Men kom ihåg att det inte har hänt förrän det har hänt.
- R
Ja, då blir jag glad!
SvaraRaderaJo, det är ett bra motto, ska TÄNKA på att använda det. Eller. Jag ska FÖRSÖKA använda det mer. När jag tänker fel. Kan man tänka fel?
Tack så mycket.
--------- Kattpojken
Hej!
SvaraRaderaTack för en väldigt fin kommentar. :D <3
Jag älskar din blogg. Det är underbart att höra dina tankar och åsikter och att du står för dem. Tack för ett beundransvärt inlägg. :)
Samtidigt håller jag inte med dig om en sak... eller jo, kanske. Att man intresserar sig mer för det ytliga, att man tycker bättre om det... Jag kan inte påstå att jag känner mig igen i det, men visst finns det säkert personer som tänker så.
Till sist vill jag bara säga tack - tack för att du var så underbart snäll, en så underbar kompis denna veckan. Det betyder jättemycket att du fanns där för mig. Jag tycker väldigt mycket om dig - varken om du är glad eller ledsen. Visst är det kul att umgås med glada människor, man jag tycker om dig lika mycket, även när du är nere.
Kram <3
Hej Jojo, nu har jag hittat din blogg för jag har såna jäkla google-skills vettu :P
SvaraRaderaSkitbra skrivet. Det för mina tankar till den där texten håkan hade gjort:)
Och jag håller verkligen med dig. Vissa vänner är bara omtänksamma på ytan och vissa andra består. Vissa vill bara vara vän med utsidan och såna personer förstår jag inte.
Jag har typ kämpat med samma saker du beskriver, (om jag fattat det rätt) att man har vissa människor man vill vara med som gör en lycklig med livet, sedan finns de dem som är ens vänner men liksom inte tillför något, de gör en bara glad för stunden. Jag har mina tankar på hur den bästa skaran av vänner skulle se ut men tyvärr finns de väl ingen chans att jag skulle få den. Fast jag har ändå kommit steget närmre än för två år sen, och kan nu urskilja vilka som betyder något för mig och vilka som bara ger mig glädje för stunden. Och jag tänker såhär, att jag bara vill satsa på dem som gör mig lycklig, de andra får visa intresse för mig om de vill även om jag inte tänker göra det samma.
// Miranda